Idag har jag haft föreläsning om bland annat fetter i biokemin. Jag tycker att all kemi är intressant och de handlar mer om vad kroppen gör med allt vi stoppar i oss på molekylnivå. Jag har aldrig varit en person som räknar kalorier per dag och inte speciellt nyttig heller. Har snarare haft en dålig inställning till mat. Inte på sättet att jag varit rädd att det kan göra mig tjock utan har saknat hungerkänslor och inte tyckt att det varit gott. Något som jag absolut inte besitter längre. Där har Henrik varit den drivande och jag tror det är därför min kära mor avgudar honom. :) Som hon har kämpat med kräsna Hanna som inte kunde prova något nytt, inte åt annan sås än brunsås och kunde envist sitta timmar vid köksbordet för att vägra äta äcklig mat. Jag är fortfarande kräsen men jag vågar för det mesta ge maträtten en chans. Min pappa sa en gång till mig "Hanna, jag skulle ju aldrig hoppa över att tanka bilen och ändå tro att jag inte kommer få bensinstopp. Mat är kroppens bensin, den behöver bränsle för att kunna fungera, även om man inte tycker att det är gott."

 

Sedan jag har börjat läsa har min fars kloka ord blivit mer verkliga. På föreläsningen blev transfetter, felromättade, enkelomättade, mättade fetter något jag förstod. Varför det ena är bra och inte bra. De är ganska häftigt hur något som "bara" varit ett namn innan nu är något jag förstår på cellnivå vad det gör med kroppen. På gott och ont. När jag stod vid spisen läste jag på ALLT jag hade i vad det innehåller, vissa saker ska bytas ut i vårt kylskåp. Men sen hade jag heller inget problem att efter stoppa i mig några godisar från godisskålen. HAHA!

 

Tror jag säger de ganska ofta men jag har hamnat på helt rätt utbildning. Allt är så intressant och jag tycker det är så underbart att lära mig saker. Varför visste jag inte detta tidigare?! :)