Ibland kan jag inse att jag bara ligger o ler. Ler åt att allt som gått snett, kan i slutändan göra en så lycklig. Knepigt men har man gått snåriga stigar kanske man uppskattar den "rätta" mindre slingrigare?
Jag har verkligen hittat min andra hälft som på så många plan kompletterar mina sämre sidor. Som ger mig ett lugn i mig själv. En bit som saknas när han inte är här men ger mig ändå tryggheten att kunna få njuta av att vara ensam.

Ikväll är det skönt att få ha kontrollen över tvn men kallt och tomt bredvid. Skönt att få sakna, skönt att få egentid.