Sitter o läser igenom mitt förra inlägg och inser att jag låter väldigt brydd om alla andra, men ni får läsa allt med ganska mycket ironi. Mitt slutmål va nog att komma till, "you can't hurry love".

Ibland känns de som vi alla ska tävla om ALLT. Vem som har de bästa förhållandet, finaste huset, bästa vännerna, roligast på festen, bästa jobbet. Kan man inte bara nöja sig med att vara lycklig? Måste man jämföra sig med alla andra. Och ja jag är dömmande i mitt förra inlägg men de jag vill få fram är lyssna på hjärtat men att va smart, måste man stressa fram allt? Gör saken för att du VILL de inte för att idyllen ska vara fin, ytan är inget att ha i slutänden. Och de handlar ju om sin egen lycka? Eller?

Nu är de delat, dax att gå tillbaka till kaoset på jobbet. ;)