De är verkligen så synd om oss, eller så är vi bara patetiska. Som karlar när dom är sjuka, döende. Vi sitter med luren i varsitt öra kanske 500 meter ifrån varandra. Diskuterar sjukdomens framfart ger tips till bra filmer eller tvprogram. Berättar vilken temp vi har och våran för tillfället största kramp är. Avslutar samtalet, krya på dig! Puss o kram. Nej nu ska jag ta ut mormors rulltårta ur frysen och fortsätta tycka riktigt synd om mig själv! ;) Hemskt ledsen att jag va tvungen att dra med dig, Linda, men de känns skönt att du är ganska nära ändå :)